Camino Portugués 2010

Dagsetapper, logi och logikostnader.

    söndag eftermiddag den 18:e april kommer jag till Lissabon. Jag började ju vandra fyra dagar tidigare i Lagos. Jag ville se den vackra atlantkusten, men det dåliga vädret ändrade mina planer. I Lissabon går jag nu runt i stadskärnan och försöker känna igen alla de platser jag besökt under mitt arbete i Portugal för mer än 40 år sedan. På kvällen får jag njuta av en trevlig middag och lyssna på “Fado”, en slags portugisisk gitarrstil.
   Portugal besöktes tidigt av fenicier, greker och kartager. De första spåren av mänsklig bosättning är från 700-talet f.Kr. Lissabon och de andra kuststäderna, blev liksom i Spanien, ockuperade och införlivade i det västromerska riket mer än 100 år f Kr. Lissabon var ursprungligen känd som “Olisipo” ett romerskt centrum för handel. Västgoter och vandaler ockuperade senare området. Därefter kom morerna och gjorde nästa invasion. Angriparna drevs även här ut under 800-talet och områdena blev mer och mer kristna. Långt senare under 1400-talet och 1500-talet dominerades området av de stora upptäcktsresarna som Columbus, Magellan och Vasco da Gama.
   Lissabon blev mer och mer ett viktigt handelscentrum fram till den 1 november 1755. Då inträffade en av de mest förödande jordbävningarna nära kusten, med en efterföljande tsunami som drabbade staden. En kvarts miljon människor miste livet och 90% av byggnaderna förstördes. Men Lissabon återuppbyggdes, hus, gator och torg rekonstruerades. Lissabon är idag en relativt liten och vacker stad med en blandning av gammal och ny arkitektur.
26480-port-1000x400-140px   19 april, måndag. Från Lissabon till Alverca do Ribatejo. Det är fortfarande molnigt när jag vandrar norrut från Lissabon. Jag passerar Torre Vasco da Gama och den mäktiga 10 km långa bron, med nästan samma namn, över Rio Tajo bukten. Det regnar igen och motvinden ökar. Märkningen av rutten är riktigt dålig och jag vandrar 5 km på en lerig väg längs floden Rio Trancão. Sedan tappar jag bort mig, nära Póvoa de Santa Ira. Efter en bit längs den mycket trafikerade huvudvägen N10 kommer jag äntligen, på något sätt, till Alverca do Ribatejo och stannar där för natten. Ikväll Jag ser fram emot en god sömn efter 31 kilometers jobbig vandring.
  21 april, onsdag. Från Azumbuja till Santarem. Romarna ockuperade Santarem 138 f.Kr. Staden kallades först Scalabis och blev ett viktigt kommersiellt och administrativt centrum i provinsen Lusitania. Senare invaderade alaner och vandaler och namnet ändrades till Santa Irene. Morerna gjorde nästa invasion år 715. Alfonso I återtog staden först 1147 och blev också den förste kungen i Portugal. 
26710-port-700x1000-180px   22 april, torsdag. Till Golegã . Jag får jag några regnskurar över mig strax före Golegã. Inga rum finns där till rimligt pris. Någon säger att jag skall gå till den lokala brandstationen ”Bombeiros Voluntarios da Golegã”. Där får jag övernatta. Det här alternativet är gratis för pilgrimer i Portugal. Standarden är ju ”inte den bästa” men jag får åtminstone tak över huvudet.
   23 april, fredag. Till Tomar. Jag går genom stora eukalyptusskogar. Här är ledens märkning verkligen dålig och ibland obefintlig. Tur att jag har min GPS med mig. Jag kommer ofta komma ner igen på den hårt trafikerade och för vandrare farliga vägen N-10. Här finns inga trottoarer. Men det finns trottoarer i de flesta samhällen, men dessa används främst som parkeringsplatser.
    Efter återtagandet av regionen från morerna i den ”portugisiska Reconquistan”, blev invånarna i Tomar beviljade 1159 att tillhöra Tempelriddarorden. Man åtog sig att försvara regionen från moriska attacker och räder och i gengäld få liberala villkor i jämförelse med människor från andra delar av Portugal. Påven Clement V ville förbjuda Tempelriddarna i hela Europa. Kungen i Portugal förhandlade i stället fram lösningen att bilda en ny kristen orden. Henrik Sjöfararen blev dess guvenör. Man tror att han använde ordens resurser till att genomföra sina operationer i Afrika och på Atlanten. Den kristna ordens kors i katolska kyrkans namn var målade på fartygens segel. Det hela leddes av prästerskapet i Tomar. Henrik blev rik på sina utländska resor, och använde pengarna till att förbättra byggnader, anläggningar och gator i Tomar.
   Jag kommer till pensionatet Pensão União i Tomar. Kvällen blir riktigt trevlig på en liten restaurang tillsammans med några pratglada portugiser.

Vila Verde

Vila Verde

   24 april, lördag. Till Alvaiázere. På morgonen, lämnar jag den charmiga staden Tomar bakom mig. Först på en riktigt vacker skogsväg. Senare blir märkning av leden sämre. Halvvägs till Alvaiazere, i den lilla byn Vila Verde, kommer jag till en gård, med riktigt fina apelsiner i träden. Jag är ganska hungrig så jag frågar bonden, om han kan vara så snäll och ge mig några. Den vänliga vinbonden Ricardo vill ge mig alldeles för många apelsiner. Han frågar dessutom om jag vill smaka på hans vin i vinkällaren. Jo, tack gärna… det vita vinet smakar riktigt gott. Vi ”pratar” en stund innan jag fortsätter till Alvaiazere och ett litet pensionat där.

Way to Fátima

Way to Fátima

   27 april, tisdag. Från Coimbra till Mealhada. Längs vägen finns blå pilar som visar vägen mot staden Fatima. Det är en av de viktigaste katolska helgedomarna där Jungfru Maria sägs ha uppenbarat sig. Helgedomen ligger en bit väster om Tomar. Platsen besöks av tusentals pilgrimer och turister från hela världen, särskilt under de katolska pilgrimsdagarna mellan maj och oktober. Jag stannar för natten på ”Residencial Oasis” i Mealhada.

Malaposta

Malaposta

   30 april, fredag. Från São João de Madeira till Porto. Porto är den näst största staden i Portugal med cirka 220 tusen invånare. Genom Porto rinner den mäktiga Rio Duro. Staden har en väl bevarad kultur och år 2001 nominerades Porto till europeisk kulturhuvudstad. Området är internationellt känt för sin produktion av vin. Under 1400 och 1500-talet utvecklades den portugisiska varvsindustrin här i Porto och upptäcktsfärderna börjar till havs längs Afrikas västkust.
   1 maj, lördag. Till Vila do Conde. Det har regnat under natten och det är fortfarande vått och lite kyligt. Jag stannar lite längre i Porto än jag tänkt för att titta på staden. Från Porto kan man välja två vägar, en till Vilarinho och den andra längs kusten till Vila do Conde som ligger vid havet. På vägen till Vilarinho, träffar jag för första gången andra vandrare i Portugal. En är från Sverige, en från Kanada och tre från Polen. Det är verkligen trevligt att prata lite med andra. Alla har börjat vandra i Porto. Strax innan Vilarinho fortsätter de andra till ett härbärge där. Eftersom jag vill bo vid kusten fortsätter jag till Vila do Conde och hittar pensionatet ”Pensão Pata Rata”. På kvällen äter jag kvällsmål där tillsammans med en rolig engelsman.

Antonio’s Restaurant in Pedra Furada

Antonio’s Restaurant in Pedra Furada

   2 maj, söndag. Till Barcelos. På morgonen träffar jag flera svenskar från Malmö. I guideboken, av John Brierly, har jag läst om Antonio’s bar och restaurang. Jag går in och träffar Antonio, som är en god vän med författaren. Det är söndag och lunchtid, och restaurangen är nästan full av gäster. Jag vill inte stanna och äta lunch där utan istället fortsätta till Barcelos. Antonio säger att det är marknad i Barcelos och hotellen är ganska fulla. Han ringer till Hostal Arantes och ber dem reservera ett rum för mig. Jag tackar den vänliga Antonio och fortsätter. Barcelos är en gammal romersk stad vid floden Cávado och den berömda symbolen för staden är en tupp. ”Tuppen i Barcelos” är också en legend. Det finns flera versioner av legenden en av dem är; ”Miraklet i Santo Domingo de Calzada”, från den franska leden.
   3 maj, måndag. Till Ponte de Lima. Det är molnigt och kallt när jag lämnar Barcelos. Dagens sträcka känns lång och går över floden Rio Neiva. Sedan går leden långsamt ner mot floden Rio de Lima och staden med samma namn som bron ”Ponte de Lima”. Sträckan visar sig vara en av de vackraste efter hela leden. Jag stannar på ”Albergue de Peregrinos”. Senare på kvällen går jag över bron till andra sidan, och hittar ett café, eller snarare litet kök med några bord. En äldre kvinna och hennes man serverar en utmärkt flerrätters middag för 6,50.
C-511-cred-port   5 maj, onsdag. Från Rubiães till Tui. Jag kommer till Valença, som ligger söder om floden Rio Miño. Floden är gräns till Spanien och staden Tui. Båda är historiska gränsstäder och är förbundna med en sexhundra meter lång bro. Staden Valença, och särskilt fortet ”Fortaleza”, har anor från romartiden. Fortet befolkades på 1200-talet på order av kung Sancho I. Staden kallades därefter Contrasta. På 1300-talet bytte Kung Afonso III namnet till Valença. Fortet har haft en avgörande militär betydelse i försvaret av Portugal mot grannen Spanien. Idag invaderas Valença av fredliga spanska turister, som även har kommersiella intressen. Jag går över den långa bron till Spanien. En ung man hejdar mig mitt på stora torget i Tui. Han vill att jag stannar på hans härbärge, som heter Albergue El Camino. Jag får ett rum helt för mig själv, fräscht, rent och snyggt.
   7 maj, fredag. Från Redondela till Pontevedra. Från 1200-talet var Pontevedra den mest betydelsefulla staden i Galizien för handel och skeppsbyggeri. Columbus skepp Santa Maria byggdes just här i Pontevedra. Jag stannar för kvällen på Casa Maruja.
8 maj, lördag. Till Caldas de Reis. På morgonen regnar det tjurigt och dessutom tilltar regnet under dagen. Jag stannar flera gånger på caféer och roar mig med att omväxlande dricka en ”café” eller en ”café con leche”. Standardpriset är 1 Euro. Caldas de Reis är en liten stad med tio tusen invånare. Den är också känd för sina varma källor mitt i stan, med 40-gradigt varmvatten. På eftermiddagen stannar jag på Hotell O Cruceiro.

Landing place, Rio Sar, Padrón

Landing place, Rio Sar, Padrón

9 maj, söndag. Till Padrón. Staden Padrón ligger vid floden Rio Ulla och bifloden Rio Sar. När jag kommer dit, tidigt på eftermiddagen, är det karneval. Jag stannar till vid en uteservering och ber om några tapas och lite vin. Romaren Titus Flavius Vespasianus gav ursprungligen staden namnet Ira Flavia. Det var här i Padrón som Jakob ofta predikade från berget ”Monte Santiaguino”. Senare reste Jakob till Jerusalem där han tillfångatogs, smädades och kastades i fängelse. Därefter avrättades Jakob på order av Herodes Agrippa. Det var också hit till den här platsen i Padrón, som hans kvarlevor transporterades tillbaka från Jerusalem med båt över Medelhavet. Hans kropp fördes sedan ytterligare några 10-tals kilometer norrut begravdes där i den romerska staden “Liberum Donum”. Kanske i närheten av, eller på den plats som idag är Santiago de Compostela.
   10 maj, måndag. Det är 24 km kvar att vandra, den sista dagen för den här gången. Det blir fjärde gången jag kommer till Santiago de Compostela. Leden i Portugal är lätt att vandra, intressant och socialt sett mycket trevlig från Porto tillsammans med andra vandrare. Tyvärr kunde jag inte se några pilgrimer före Porto, jag vet inte varför. Jag tycker ändå att märkningen av leden kunde vara mycket bättre, speciellt i eukalyptusskogarna mellan Lissabon och Porto.

2016-08-18, 21:55